Yoga har studerats och utövats i tusentals år i många olika traditioner. Att studera och utöva yoga kallas för sādhana, eller spirituell träning. En sādhana är en regelbunden spirituell övning för att träna kroppen, sinnet och psyket för att göra utövaren jordad och närvarande i stunden – i nuet.
En sādhana kan således vara i form av asana träning, chanting, studering av de gamla texterna (svādhyāya), andakt (puja), meditation eller t.ex. prānāyāma med mera. I Ashtanga Yoga traditionen ingår alla dessa element.
Det finns många fördelar med yoga asanaträning, som t.ex. bättre stresshantering, mera klarhet och lugn, men det ultimata målet med sādhana är upptäcka och bli ett med skapelsens sanna natur, hitta inre kontakt till sitt sanna jag (pure consciousness) och kunna lösa både inre och yttre konflikter på ett konstruktivt, medvetet, sunt, förnuftigt och fredligt sätt.
Många upptäckter och noteringar om människans psyke och natur har skrivits ner i form av heliga texter, och överlämnats i en lång kedja från lärare till elev, både i muntlig och skriftlig form. Även om världen runtom oss har ändrat avsevärt på 5000 år, så har människans psyke hållits relativt oförändrat. Ångest, depression, misär, lycka, glädje och humor är inga nya fenomen i det mänskliga psyket.
Inom yogatraditionerna har det funnits olika läror, idéer, tekniker och metoder med olika härstamning från olika mästare och elever, som har skapat sina egna yogaskolor där de lär ut sina metoder. Att spåra dessa läror längre bakåt i tiden, och att hitta en “renrasig” yoga är svårt eller omöjligt, men uråldriga texter som yogaskolor ännu till denna dag baserar sin gemensamma kunskap och läror på, finns. Dessa texter är bl.a.: Patañjali Yoga Sutras (ca 500 f.Kr), Upanishaderna (ca 500 f.Kr), Tantriska texter (år 0), Gheranda Samhita, Hatha Yoga Pradipika (ca år 1400), m.fl.
Ashtanga yogans rötter kan spåras bakåt till T. Krischnamacharya som även är känd som den moderna yogans fader då han började sprida sina omfattande praktiska och teoretiska kunskaper om yoga i början på 1900-talet. Tirumalai Krischnamacharya var högt utbildad på universitet inom sanskrit och yogisk filosofi, men saknade och fick en törst efter mer praktisk kunskap. Han begav sig ut på färd mot Himalaya, och hittade i djungeln en yogamästare – Ramamohan Brahmacharya – som skulle bli hans lärare de kommande 7 åren.
T. Krischnamacharya började efter tidsperioden i djungeln, tillsammans med sin nya elev Pattabhi Jois, sammanställa lärorna till Ashtanga Yoga ur deras kunskaper och ur tidigare borttappad text: Yoga Korunta. De använde denna text, tillsammans med alla övriga texter som nämnts ovan, och med hänsyn till oss moderna människor, för att utveckla det Ashtanga Yoga system som vi känner till idag.
I Ashtanga Yoga använder vi en kombination av dynamiska Hatha yoga övningar som: ställningar (asana), andetag (ujjayi), inre aktiveringar (bandhas och mudras och pranayama), koncentration (dharana), meditation (dhyana) och flow (vinyasa) för att skapa en komplett dynamisk yogaträning.
Ashtangayogans 8 grenar: yama, niyama, asana, pranayama, pratyahara, dharana, dhyana, samadhi.